När jag var yngre, med lite mindre ”något annat” och med mer hår på hjässan och var på Fotbollcamp nere i Tyringe back in the day, då fick man en lägertshirt med texten och tillika klädföretagets slogan;
”It takes a little more to make a Champion”
Och lite visste jag då att jag skulle sitta här på Fotbollsplanl en norrlänsk vårdag i april och funderar över detta, har jag a little more, har jag gjort a little more och kan jag få ut a little more?
jag har gjort det jag tror på, jag har förberett mig på det sätt som jag har velat och det känns oerhört bra.
Hela stan andas Fotboll, längs husväggarna på stora torget skryter en av familjemedlemarna över att hon/han är stolta över sitt barn, och det är banners stora som Ligga på gränsen till Offside.
Det pratas Fotboll, det frågas Fotboll, det skrivs Fotboll, det visas Fotboll och det älskas Fotboll.
När man ringer och köper biljetter till Lundellspelningen i tonhallen i höst säjer dem att dem har fullt upp på grund av att Njurundabiljetterna släpptes nyss, om inte det är kärlek så säg.
Alla mail, telefonsamtal och sms som droppar in dag som natt med lyckönskningar och hejarop får kinderna att blodfyllas, en hel stad som bestämt sej att stå bakom deras stolta och stora nikar på alla sätt den bara kan.
Fullkomligt oöverträffat.

Sen kommer det en rödluden tjur från andra sidan atlanten för att visa sitt stöd och hjälpa oss i vår strävan att bjuda Norrlands Finest på underhållning även när bollen är ur spel.
Allt det här är a little more än vad som är normalt.

Förväntningarna är höga, kraven likaså men det är ju detta jag brinner för.
Att få chansen att stå där med kniven mot strupen kväll efter kväll och fixa det. Att bli så upprymd att man glömmer att andas, att skjuta kroppen full av adrenalin och endorfiner så att läpparna darrar, att känna sej förälskad i varje bollmottagning som tas där ute på gräsplanen, att känna hur viktig varje tanke och handling blir är utmattande men samtidigt så underbart!
(Och då ska ni veta att det är hur länge som  kvar till avspark)