Alla inlägg den 15 november 2010

Av Patrik Sundberg - 15 november 2010 22:56

när du står ensam kvar på tå, och ytan inte går att nå, när du har träffat botten, kom ihåg mig då,
när du har tagit första bästa tåg, och gör vad som hälst för en dialog, när du står sist i kön, kom ihåg mig då,
när vinter gömmer dina spår, så att du inte hittar hem, när du är vilsen i en vinternatt igen,

när det blir varma sommardar, kom ihåg mig då, när vinter isen ligger klar, kom ihåg mig då, där finns du kvar,

när du står på toppen och titta ner, och det är ljust vart du än ser, när du har vunnit, kom ihåg mig då,
när du får spring i dina ben, och jordens dragningkraft är klen, å när du är i luften, kom ihåg mig då,
när våren öppnar sina dörrar, och du tar den långa vägen hem, och sitter på uteserveringen, där vi satt igen,

när det blir varma sommardar, kom ihåg mig då, när vinter isen ligger klar, kom ihåg mig då, där finns du kvar,
varje dag känns lika dan, och när det skymmer över stan, och när du drömmer, kom ihåg mig då,

när du har varit i alla vrån, och testa allt som går, och när du har tröttnat, så kom ihåg mig då,
när det blir varma sommardar, kom ihåg mig då, när vinter isen ligger klar, så finns du kvar, finns du kvar, så finns du kvar
där finns du kvar, finns du kvar, finns du kvar,

Av Patrik Sundberg - 15 november 2010 22:53

sundsvall 08 november med vacker värder, märker inte längre vad som görs, jag stör mig på ett ljud som inte hörs, denna stan är klädd i kejsarns nya kläder, runt om kring, ingeting, säljer inget längre, stängt butiken, jag gör mig inte arg på någon reklam, tavlan är en fläck med färggran ram, jag ger upp, jag orka inte bli besviken, som du sa, det är dags att dra,


för vi faller, faller faller,


jag lyssnar inte längre, stänger fönstret, inget värt nått som inte inge hopp, jag rusar inte längre erat lopp, jag står kvar, jag ser ingen plats för mig i mönstret, jag gömmer mej, vaner mej, när sommarn kommer flyr jag över haven, där ingen vet när ingen kommer in, när sommar dör och när min röstlöshet är min, och om vinter, så står jag gömd längst in i baren, och tiden går, månad, år,


å jag faller, faller, faller, å vi faller, faller, faller,


sundsvall 08 november å skymming faller, hoppas på ett kort som inte har laggts, litar på ett ord som inte har sats, och min lust att fria och frihet bakom galler, res med mig, till ett annat land,


för vi faller, faller, faller,ja jag faller, faller, faller,

Av Patrik Sundberg - 15 november 2010 22:39

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart


Du var gammal
Jag var yngre
Och nu sågs vi igen
Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår
Som har haft betydelse
Aldrig besvarad aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår
Sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår
Vi står där vi stod
Minns det som igår
Första gången du log
Som om jag snubblade pladask
På marken och bara dog


Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart


Jag var ung du var gammlare
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann


Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år


Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart


Nu står du där på gatan
Sargad av tiden
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand
Vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen
Men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor
Det består i en takt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dax för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark


Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart


Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

Ovido - Quiz & Flashcards